Crawling back to you.
Story from my daily life.
Den här bilden sammanfattar mig.
Shit.
Diversity.
Fantasy and pretend.
Fiktiva karaktärer alltså. Fiktiva karaktärer som liksom hittar en väg in i mitt hjärta, en väg som i allra högsta grad inte är fiktiv. Just nu är det King Arthur och Merlin som dödar mig. Förra veckan en karaktär som kallas Four, veckan innan det Augustus och Hazel, innan det Will Herondale, innan det Brother Zachariah, innan det Jem Carstairs, innan det Katniss Everdeen och Peeta Mellark, innan det Pi... Och listan bara fortsätter tills jag minns den där kvällen då jag låg i fosterställning i min säng när jag var 13 och kramade krampaktigt Harry Potter och Fenixordern och grät över Sirius Black.
I've read Harry Potter.
One choice can transform you. One choice can destroy you. One choice will define you.
Sista delen i Divergent Trilogin kommer i höst. Dess cover-art kom ut idag. GE. MIG. NU.
Everybody needs a little bit of love sometimes.
Käre styvfader och kära moder var i Norpan idag. Det var bra. Jättebra.
Ladies and gentlemen it is my absolute pleasure to introduce to you:
Jamen jag sa ju det. Körsbärsträden runt om i Norpan blommar för fullt. MEN ÅÅÅHH.
People all around us, they shower us with love. You better keep it comin', 'cause we just can't get enough.
(foto: Jag & Siri Eskilson)
GDK-kärleken är i full blommning, liksom alla körsbärsträd i hela Norpan.
GDK-kärleken är i full blommning, liksom alla körsbärsträd i hela Norpan.
Vi har lunchmöten på gräsmattor, vid strömmer och på parkbänkar.
Vi äter tänker konceptdesign, skissar på loggor och pysslar moodboards.
Vi käkar middagar på tak med utsikt över hela Norpan
(även om utsikten inte kom med på en enda av bilderna...
Get it, go. Get it, go. Get it, go. Get it, go. Play cool.
Tillbaka i Norpan nu. Sedan i söndags. Tillbaka till min spårvagnsvibrerande lägenhet och ett soligt och vårigt Norpan. Tillbaka till min egna lilla familj, family of misfits. Det känns lika bra som det kändes att idag strosa till skolan i strålande sol utan jacka och ha lunchmötet på gräset vid strömmen med glass som lunch. Alltså jävligt bra.
(I skrivande stund är klockan 04.04. Jag skriver en rapport i sista sekund. Livet som det ska vara, livet som vanligt, livet som student - aaaahhh)
Repertoir.
Lite bilder från de två sista veckorna av min praktiktid. Från Värmland och Skåne. Och som svar på ev ej uttalade frågan: ja, jag överdoserade djur under mina praktikveckor. Och då fastnade ändå inte de fyra håriga kompanjonerna som utgjorde The Castle Of Doglovin' jag bodde i på en enda bild. Too busy to enjoy the doglovin'. Bra ändå, att utnyttja kärleksresurserna när de finns. Här i Norpan är det inte ens en enda hund som rusar mot mig med villkorslös kärlek när jag kommerhem. Inte en enda katt som creepar runt hörnen.
Oh, you bite your friend like chocolate.
Musik där man hör dialekten. MER SÅNT JA TACK.
When I feel your velvet, I can't help it. Hold your frame, whisper your name. And you don't breathe, so you can't leave.
They told me getting lost is not a waste of time. Därför tänker jag tappa bort mig hur
mycket jag än vill. Om och om igen. I olika landskap, diskussioner och hjärtan. Jag tänker
tappa bort mig så förihelvetesmycket. För det är spännande, kul, jobbigt, förvirrande och
inte alls slöseri med tid. Det är en upptäcksfärd. En lärorik sådan. Man lär sig om andra,
om sig själv, om det okända, om det roliga och om det läskiga. Med det sagt så;
Hej, jag är Kajsa Pedersen - knäpp, mänsklig, copywriter, musikälskare och sexy texter.
Och jag tappar bort mig lite då och då. Och det är inte slöseri med tid.
Badass vs. badass.
Vi diskuterar. Vad är coolast? Zombie eller vampyr? Hjärna eller blod?
Nedklubbning eller förförelse? Slow motion eller high speed?
